Sci-Fi Film Science-Fiction och film i underbar symbios

28jul 13

Recension: Stranded

Månbasen ARK håller på med mineralutvinning på månens yta. Besättningen på fyra personer avverkat 187 dagar av det år de ska befinna sig på basen, när den drabbas av ett meteorregn som slår ut ström, kommunikationer och den ena av de två flyktkapslarna.

Så börjar Stranded. Och då menar jag verkligen att så börjar filmen, men en extern bild på basen tillsammans med lite text som beskriver var vi är, och sedan hoppar vi runt bland lite klipp på olika modeller och skjuter av lite smällare. Men det gör ingenting att det är praktiska effekter, med tanke på filmens budget ska vi vara glada att vi slipper datorgenererade effekter.

Så vi slösar ingen tid på att introducera vilka karaktärerna är, eller hur månbasen fungerar eller något annat. Nej, pang på bara med larm och kaos. För man ska ju börja med något spännande, för att fånga tag i tittaren och sugan in hen i upplevelsen. Det var i alla fall vad min filmprofessor sa.

Nåväl, månbasen har blivit allvarligt skadad. Värst av allt, halten kolmonoxid ökar snabbt! Inte koldioxid från utandningsluft, utan kolmonoxid som i verkligheten främst skapas vid förbränning. För att du inte ska missa att det är en massa farlig kolmonoxid i luften så passar vi på och upprepar det ett par gånger till. Sa vi att luften håller på att fyllas med farlig kolmonoxid?

Dessutom är det en stor läcka i avdelning tre, så det är bäst att någon tar på sig en rymddräkt och lagar den illa kvickt. Men först måste vi slå på antigravitationsmotverkan. Ja, det är en faktiskt replik som lyder ”Antigravitationsmotverkan på”. Och det är inte bara en konstig översättning för personen säger faktiskt ”Antigravity disruptor on”. Så, delar av månbasen har alltså artificiell tyngdlöshet som gör att man måste bygga in artificiell gravitation i skorna på rymddräkten för att motverka den artificiella tyngdlösheten som... Tja, står det så i manus så måste det väl vara så, antar jag.

Nåväl, vi hinner inte fundera så mycket över behovet av antiantigravitation innan det är dags att passera några tryckluckor, och varje gång en sådan öppnas så orsakar det en kraftig luftrörelse som blåser runt skräp, vanligtvis i huvudet på vår hjälte. Och är du tillräckligt upptagen med att räkna ut hur antigravtitationsupphävning fungerar så märker du inte att luftrörelsen är åt fel håll! Den borde strömma från rummet vi befinner oss i och genom tryckluckan, men istället så är luftrörelsen IN I RUMMET. Inte en utan två gånger händer det. Fast avdelning tre kanske är där alla dieselaggregat som genererar el står, som sedan pumpar ut alla avgaser direkt i rummet. Ja, så måste det vara.

Läckande rör blir lagade efter en bit stenskrot från yttre rymden är lagat, men vad du än gör glöm inte att ta med dig stenbiten tillbaka! Inte ens om du får en massa skrot över dig, så de övriga personerna måste komma och rädda dig utan rymddräkter, så får du glömma den där stenbiten. Varför kanske någon funderar? För att det står så i manus, klantskalle!

På en rymdstation med stigande kolmonoxidnivåer (ja, du kommer väl ihåg dem?), inga kommunikationsmöjligheter och nästan ingen elektricitet så måste man genast sätta igång och undersöka nyss nämnda stenbit. Varför? För att jag ju lagt ner en massa möda på att släpa med mig den såklart! Och dessutom är det någon form av sporer inuti den som växer jättesnabbt, så vad du än gör glöm inte att skära dig i fingret så de kommer in i blodomloppet!

Vid det här laget undrar man ifall det är karaktärerna i filmen eller en själv som börjat hallucinera på grund av kolmonoxidnivån. Det verkar vara karaktärerna, för att öppna både dörrar och fönster gjorde bara rummet svalare och handligen ännu konstigare, för raskt föder den infekterade kvinnan ett barn, som dessutom växer upp rekordsnabbt. Men inte till en kopia till mamman utan en kopia av en de manliga forskarna. Varför? Tja, fostret bet mannen i benet och upptäckte tydligen att män är starkare än kvinnor då.

Slutligen följer en lång förutsägbar och tråkig katt och råttalek, där den enda spänningen ligger i att fundera på ifall de är galna och inbillar sig saker, eller galna och jagat av ett rymdmonster. Jag hade hoppats att det skulle visa sig vara inbillning alltihop, men si det går ju inte! Jag menar, om monstret bara var inbillning så skulle ju faktiskt filmen innehålla både en gnutta logik. Och logik, nej det ska vi baske mig inte besudla oss med.

Nu kanske någon blir upprörd över att jag berättat hela handlingen inklusive slutet, men det ska du inte bli för jag uppmanar dig att INTE se den här filmen. Ja, du kan tycka att det är ett fynd för bara 79 kr på Blu-Ray, men nej den är inte så dålig att den blir bra. Den är bara tråkig. Faktum är, gå och se trailern på http://www.youtube.com/watch?v=HQaEb6gaoHI istället, den är faktiskt mer spännande och dessutom i kronologisk ordning till skillnad från de flesta trailers.

Betyget blir underkänt.