Sci-Fi Film Science-Fiction och film i underbar symbios

08dec 13

Recension: Pacific Rim

”När jag var liten så tittade jag alltid upp mot stjärnorna och undrade om det var liv där. Det visar sig att jag tittat åt fel håll, för när utomjordingar först dök upp kom de från djupet av Stilla Havet. En spricka mellan två kontinentalplattor, en portal mellan dimensionerna. Klyftan. Jag var 15 när den första Kaijun dök upp i San Francisco. När väl stridsplan, tanks och missiler besegrade den, sex dagar och 35 mil senare, var tre städer lagda i ruiner. Tiotusendals var döda. Vi sörjde de döda, memorerade händelsen och gick vidare. Men bara sex månader senare dök det upp en till i Manilla. Sedan en tredje i Cabo. När den fjärde dök upp lärde vi oss en sak, det här kommer aldrig att sluta. Det här var bara början. Vi behövde ett nytt vapen. Världen enades, samlade sina resurser och glömde gammal rivalitet för allas bästa. För att bekämpa monster skapade vi våra egna monster. Jaegerprogrammet var fött.”

30 meter höga monster. 30 meter höga mechar. I kamp mot varandra på stranden, i havet, i staden. Svårare än så behöver det kanske inte vara för att skapa underhållningsvärde. För det är verkligen underhållande, men bara för stunden.

Det är ändå något som saknas, och det är det oväntade. Det finns ingenting som sticker ut åt något håll, det skulle lika gärna kunna vara en film om Curling istället för gigantiska mechar. Och det är lite synd för man sitter hela tiden och väntar på något vändning, men det hela rullar vidare längst den ingångna vägen.

Betyget blir: Godkänt, med inslag av besvikelse.

Köp den på DVD, Blu-Ray, Blu-Ray 3D, Blu-Ray 3D robot-pack